lördag 14 maj 2011

Offerrit av Johannes Källström

Köp den på Adlibris
eller Bokus
"Världen var ändå inte speciellt munter, i alla fall inte den här hösten."
"Bakom masken ruvade kaos och undergång, både i samhället och i enskilda individer."
"Det allt överskuggade målet var att rädda det som gick, inget pris var för högt."
"Hans öga! Det liknade ormens, svart och dött. Vilka dumheter."
"En gång, för en evighet sen, tyckte han sig ha anat ansiktet på ett odjur."
"Han hade inte långt kvar, orkade inte hålla ihop mycket längre. När kontinentalplattorna lämnade varandra i havsdjupen blödde jorden förtärande, brännande lava. Hans medvetande sprack isär och snart skulle hatet välla fram och förbränna allt."
"Det var en vacker dag. Rök slingrade ur skorstenar, solen gnistrade i snön, en flock domherrar flaxade upp från en rönn där bären hängde djupfrusna."
"Han reste sig och plockade ned boken. Smekte pärmarna, bläddrade och luktade på sidorna."
"På taket till bilen satt den största och raggigaste kråka han någonsin sett. Fjädrarna spretade åt alla håll."
"Vreden kokade i husets själva väggar."
"Närvaron av något annat, som om varje steg var iakttaget, varje handling registrerad. Ett öga, bottenlöst, svart, som följde honom överallt."
"Lusten att leva, att inte ge upp, slet i honom."
"Flugan kröp runt på ett stentrappsteg och vibrerade med vingarna. Kryssade runt som om den druckit."
"Ett fyrtiotal svarta, ruggiga kråkor flaxade uppe i den mörka skyn, for ned genom lyktskenet med ett skrän."
"Klockorna ringde i kyrktornet och klangen letade sig ut mellan stadens gränder. Fick snön att darra och rasa på hustaken."
"Hungriga, urgamla makter fulla av ondsint energi rörde sig här. I utkanten av människornas ordnade och begripliga värld hade de hittat ett näste en bortglömd, förfallen stad och en oändlig vildmark."

Jag kan börja med att säga att skräck egentligen är ingenting för mig. Förr läste jag en massa King, Koontz m.m. men har inte längre något intresse av att få rysningar efter ryggraden och drömma mardrömmar. Nä, skämt och sido. Jag läser hellre böcker som får mig att må bra. Men tillbaka till boken... Den är mörk och det handlar om ondskan som kommer till ett litet samhälle någonstans i Sverige. Vissa är beredda att offra vad som helst för att nå framgång utan att bry sig om konsekvenserna. Ondskan kan man inte se men man kan känna den och det gör man när man läser den här boken. Den har en del övernaturliga inslag, och det är ju så gott som tvunget i skräck, annars så blir det ju en "vanlig" hemsk kriminalroman eller verklighetsskildring. Något som intresserade mig mer är att få veta mer om det Johannes Källström skriver om i sitt förord och efterord, sitt liv i Afrika, men det är en annan historia. Vem vet, kanske vi får läsa om det också någon gång?

Första meningen i boken: "Det året föll snön tidigt."

Mitt betyg: ♥ ♥

Förlag: Massolit Förlag
Bandtyp: Inbunden
Utgiven: 201011
Antal sidor: 366
ISBN10: 9197890200
ISBN13: 9789197890205

1 kommentar:

LäsaochLyssna sa...

Stödläser gärna svensk skräck så jag sätter upp den här på att-läsa-listan!!