Svulten av Hannele Mikaela Taivassalo

Bok info

Genre: Vampyrfiktion
Utgiven: 2013
Antal sidor: 246
Förlag: Schildts Söderströms
Köp den på: Adlibris, Bokus eller CDON

Handling

Svulten är en roman om den sista vampyren Jorunn Själfhämnd. En gång, då hon ännu var skräddardotter Jorunn Larsdotter i Stockholm i slutet av 1700-talet, sade hon ja. Till kärlek över hennes stånd, till friherre von B. Det slutade fatalt.Nu driver hon längs Helsingfors gator, hungrig och med en enda önskan: att dö. Allt hon har är hon trött att begära. Hon har levt i flera sekler, stillat sitt begär i Paris, London, Vilnius, Petersburg. Nu är hon den sista i sitt slag, obotligt ensam. Och hon har kommit till släkten von Bs gods för att ta ut sin hämnd. Hannele Mikaela Taivassalo skriver skärande vackert om det fula, det äcklande, det destruktiva. Och om vår tids förbannelse: att aldrig få nog. Jorunn efterlämnar sorg och skräck i sina spår, läsaren blir omväxlande rädd för henne och rädd om henne.  (text från Adlibris)

Mina tankar

Jag känner mig mycket kluven till den här boken. Jag älskar de detaljerande beskrivningarna om åtrå, hunger och passion som författaren beskriver på ett fantastiskt sätt, exempelvis:

"Krigets Helsingfors, kaoset  stanken av fruktan efter flyglarmet, alla de vilsna, skadade. Splitter, blod. Där har jag funnits. Där har jag hungrigt känt igen rädslan, borrat mig genom huden medan jag hållit kvar den kämpande kroppen i min famn, musklerna mot mig, ryckningar och slag, allt det har jag druckit, sugit i mig. Varmt och tjockt rinnande, skräckfyllt. All denna tid."

Det är som sagt mycket blod och lust i den här boken och författaren väver verkligen samman och beskriver dessa känslor på ett otroligt skickligt vis. Tror inte att jag läst något liknande innan inom vampyrgenren. Riktigt, riktigt bra!
Det som gör att jag känner mig kluven till boken är att jag har så svårt för att det inte finns några markeringar av något slag när någon säger något utan texten löper på hela tiden, vilket gör att jag emellanåt upplever att jag missar själva handlingen och det stör mig. Jag förstår att det är hela grejen med boken, det sätt den är skriven på, vilket även är dess styrka skulle jag vilja påstå. Men tyvärr stör det mig och känns som jag missar något eftersom jag inte uppfattade att det var en dialog direkt. Ibland är det en berättarröst som beskriver hur Jorunn känner och vad hon gör och ibland är det Jorunn som berättar i jag-form. Detta skiftar väldigt ofta vilket också gör att jag tappar fokus emellanåt. Boken känns både lättläst och svårläst på en och samma gång. Språket är lätt men eftersom den är skriver på ett annorlunda sätt så gör det att den blir lite svårläslig tycker jag, därför blir det ett medelbetyg för den.

Första meningen i boken: "Efter att ha befunnit mig i Petersburg en tid gav jag mig iväg igen."

Mitt betyg: ♥ ♥ ♥

Läs vad andra bloggare skrivit om den:
Bokbabbel, Eli läser och skriver, In Another Library och Cinnamon Books