Här kommer ett ganska långt inlägg om hur vampyren utvecklats inom litteraturen genom åren. Texten är egentligen en del av en inlämningsuppgift i kursen
Vampyrfiktion 7,5 hp som jag läste förra sommaren. Jag har bearbetat texten en del och om ni inte läst böckerna kan det finnas en hel del
spoilers. VARNING!
Lite längre fram i sommar kommer det att komma ett inlägg om humanvampyrer och monstervampyrer.
The Vampyre av John Polidori
Boken utkom 1819 och är den första vampyrberättelsen på prosa och den blev en omedelbar succé. Det har gjorts både plagiat och parodier på den. Huvudpersonerna i berättelsen är Lord Ruthven och hans följeslagare Aubrey. Lord Ruthven är en blodtörstig vampyr som är aristokratisk och mycket sofistikerad. Han är social men samtidigt mycket farlig. Han beskrivs som attraktiv och mycket blek, men hans utseende beskrivs inte i detalj. Han kan dödas med ”vanliga” vapen men får nytt liv av månljuset igen. Han styrs av sin blodtörst men även till att döda dem som står närmast hans följeslagare Aubery. Han dödar bland annat Auberys flickvän Ianthe och hans syster.
Dracula av Bram Stoker
Boken kom ut 1879 och kom att prägla vampyrberättelsen ända in på 2000-talet. En greve i svarta kläder med smak för unga kvinnors blod kom att bli urtypen av en vampyr. Även de kvinnliga vampyrerna från romanen har inspirerat till formningen av kvinnliga vampyrer i litteraturen. Berättelsen börjar med att Jonathan Harker kommer till greve Draculas slott där han kommer att leva som fånge. Han upptäcker snart att greven inte är som alla andra. Hans spegelbild syns inte i spegeln, han sover på dagarna i en kista med jord och kryper utmed slottsväggen. Dracula är klädd i svart, har vassa tänder som sticker ut över läpparna, spetsiga öron och han är ovanligt blek. Han har spetsiga naglar, håriga handflator och är iskall. Han är beläst och vältalig. Det är kvinnor som är hans byte för att få blod.
Det förekommer även kvinnliga vampyrer som inger Jonathan både fruktan och en sorts längtan. De ser ut som adelsdamer och är samtidigt erotiska och lite aggressiva. De kan upplevas som oerhört grymma eftersom deras mat, som greve Dracula ordnat till dem, är barn. Scenen om de tre kvinnliga vampyrerna och Harker är en sexuellt laddad scen. Man kan bara känna av undertonen av den sexuella spänning som är i rummet och den beskrivs mycket sparsamt. Skulle romanen vara skriven i dagens samtid så skulle scenen ha mer vågade sexuella anspelningar men under dåtidens samhällsförhållande så är den säkerligen mycket vågad. Att Harker känner både äckel och åtrå känns typisk för den samtid som den är skriven i, då jag kan tänka mig att det inte var accepterat att känna sexuell njutning. Jag tolkar scenen som att det de kvinnliga vampyrerna symboliserar prostituerade och att de försöker att locka Harker till sig. Harker har dock en flickvän som han är trogen mot men trots det dras han till vampyrkvinnorna.
I romanen förekommer även vetenskapsmannen van Helsing som vet hur man bekämpar vampyrer. Man kan skydda sig med hjälp av vitlök och krucifix mot vampyrer. Men för att döda en vampyr krävs att man kör en påle i hjärtat och för att de inte ska återuppstå så bör huvudet avlägsnas. Att bli biten en gång av en vampyr gör en inte automatiskt till en vampyr utan det krävs flera gånger. Om man dricker en vampyrs blod så är man för alltid i hans våld.
En vampyrs bekännelse av Ann Rice
Luis de Pointe du Lac heter vampyren som lättar sitt hjärta i romanen som kom ut 1976. Luis berättar sin historia för en journalist om sin dödslängtan och om hur Lestat gör honom till vampyr. Till Lestat kommer han att ha ett sorts hat- och kärleksförhållande till, till en början stannar han endast kvar för att han måste lära sig hur man ska överleva som vampyr. Lestat gör även en ung flicka till vampyr,Caudia, som Luis älskar och kärleken är besvarad. Luis har många av sina mänskliga egenskaper kvar och försöker uppfostra Claudia till att ta till sig dem, för hon har en vampyrs instinkter. Luis beskrivs som vacker och blek och han klär sig elegant. Han berättar även för journalisten om hur han känner medlidande och kärlek. Vampyrerna beskrivs som lite androgyna och vackra som ingår i en sorts gemenskap där relationer är viktiga i den här romanen.
I den nutida vampyrromanen så är det oftast vampyren som lättar sitt hjärta och blottar sitt innersta medans det under 1800-talet var och förblev dolt. Under 1700- och 1800-talet så var det vampyrens offer som kom med en bekännelse. En stor skillnad är även att människan förde ofta talan både för sig själv och vampyren medans det idag är tvärt om. Vampyren har förmågan att iaktta och beskriva både sin egen och människans kultur eftersom han lever i båda.
Låt den rätta komma in av Johan Ajvide Lindqvist
Boken kom ut 2004 och här beskrivs vampyren nu som ett barn, Eli 12 år. Hon
har ett androgynt utseende och beskrivs som smutsig med en konstig lukt omkring sig, som lukten från ett infekterat sår. Hon är blek och har huggtänder.Hennes androgyna utseende visar sig bero på att hon egentligen är en pojke som på ett brutalt sätt blivit av med sitt könsorgan. Hon bor mitt i ett bostadsområde med Håkan, som förser henne med blod. Ibland ger hon sig dock ut själv för att få blod och tar det hon lättast kan komma åt så som sjuka kvinnor, alkoholister m.m. Hon blir dock vän med Oskar som hon inte vill något illa, han tycker om henne för den hon är. Hon tål inte solljus och om hon går in i ett hem utan att bli inbjuden så börjar hon blöda ur varje por i hela kroppen. Hon är snabb och smidig. Genom att tänka fram nya händer och fötter blir de till klor för att kunna klättra. Hon beskriver sig själv för Oskar en gång som en människa som har en väldigt ovanlig sjukdom.
I berättelsen förekommer det pedofili och det är människan Håkan som blir sexuellt upphetsad av barn. Han försöker bland annat köpa sex utav en ung pojke och det framkommer att han fått sparken från sitt arbete på grund av att det kom fram att han är pedofil. De som skapar vampyrberättelser i vår samtid vill skildra vampyrerna på ett sätt det aldrig skildrats förut, att tillföra något nytt. Men samtidigt är den samtida gestaltningen av vampyrberättelsen starkt formad av vampyrberättelsen från 1800-talet.
Sammanfattning
Efter
The Vampyre så finns vampyren nu mitt ibland oss, han ser bra ut och platsar in i sociala sammanhang. Detta gör att ingen riktigt vet vem som är vampyr. I
Dracula lever vampyren enskilt och är mer en udda figur. Med vampyren Luis bekännelse visar sig nu vampyren kunna ha känslor och att människorna inte bara är mat. Eli är även hon en udda figur som inte riktigt platsar in i samhället, men hon har både sin instinkt som vampyr kvar och kan känna känslor. Den vackra och aristokratiska vampyren från
The Vampyre ser vi åter igen i
En vampyrs bekännelse. Även relationerna finns med i bägge böckerna, dock en mänsklig följeslagare i
The Vampyre medans i
En vampyrs bekännelse är det vampyrer som håller ihop.Utseendemässigt så verkar Lord Ruthven och Luis ganska lika medans Dracula inte kan ses som direkt vacker. Han är även mer av en ensamvarg, han hade dock sina kvinnliga vampyrer i sitt slott.Även Eli i
Låt den rätte komma in är en som lever ensam. Dracula är även den som är mest manlig medans de andra beskrivs som mer androgyna. Man kan se en tydlig röd tråd genom alla romaner och att de tillför något nytt men samtidigt har de mycket gemensamt.
